Vad vill du veta om träning?

Likt föregående inlägg om kost och ISO-metoden överöses vi från olika media av tips och råd kring hur vi bör utföra vår fysiska aktivitet för bästa resultat. Det går att hitta all möjlig information i tidningar och på nätet, från kvällspressens tabliodjournalistik om möjligheten till fantastiska resultat med 15 minutersträning om dagen och allmänna tips om vardagsmotion till idrottsrelaterade forskarrön från Svensk idrotttsforskning. Lägg där till alla kommersiella aktörer som starkt bidrar till kunskapsspridandet, tänker på t ex Runners och webbsidan maraton.se. Sedan tillkommer naturligtvis alla bloggare som i vissa fall även samlas så som i fallet Löpning för alla.

Runners bloggare är klart värt att följa. Inspirerande!

Listan med informationsspridare kring träning och relaterade ämnen som motion och hälsa samt skador naturligtvis kan göras gigantisk och söker man efter tips kring sin träning eller skaderehabilitering kan man komma rätt långt med ett försök med google. Prova t ex att googla "Tabataintervaller" och kolla vad som kommer upp.

Men är allt detta bra? Kanske blir det för mycket information, för många alternativ. Och hur ska man veta vad som passar en själv? Vad är "sanning" och vad är tabliodjournalistik? Känslan är att många provar mycket men har för dålig kontinuitet och utvärderar vagt, innan det är dags att pröva nästa trend.

En sak är dock säker, det var inte bättre förr. Det har gått 20 år sedan jag gick på Orienteringsgymnasiet i Olofström och då var input:en betydligt mer begränsad. Internet? Nä, knappast. Tränaren Tolles ord och en eller annan artikel från löpartidningar och Skogssport, var på sin höjd vad som erbjöds. En smärta i höften och det var till att bläddra i idrottsskadeboken...

Nä, jag föredrar att bli överöst av information kring motion och träning och det överflöd som finns att söka på nätet. Som motiavtionshöjare är kunskap och nya rön grymt effektivt och det är kanske det som är viktigast. Med hög motivation och kunskapsnivå blir träningen med sannolikt av och troligen även med bättre innehåll. Jag kommer fortsäta surfa runt och låta mig inspireras av allt från forskarrön till bloggare, medan jag fortsatt håller mig mer skeptisk till kvällspressens bilaga om kost/motion och hälsa... men jag läser den också ibland :-).

Aftonbladets hälsa tillhör, enligt min mening, de mindre trovärdiga informationsspridarna.
...även om de inte kan sälja lösnummer på nätet :-)

Googlar du Tabataintervaller kan du exempelvis finna den här sidan...
http://www.maxprestation.se/traningslara/traningsformer/tabata-intervaller-super-intervaller

Att loosa ett par feta kilo

En del människor är naturligt smala andra inte. Jag är mer inte. Hade kroppen och hjärnan själv fått bestämma hade jag nog lätt pressat ner vågen i golvet med ytterligare ett tjugotal pannor. Den främsta anledningen till att så inte är fallet är att jag tränar en del och på senare tid funderat en del på vad jag äter. Men det går, liksom nästan allt annat, i perioder. Den här hösten som passerat har som bekant inneburit stor avsaknad av större mängd träning och detta i kombination med en period av sämre mat har inte gjort kroppen glad... Tung, skadad och otränad... inte det bästa läget men jag kan ju se till att äta bra.

Vintern 2010/2011 körde jag hårt med rätt mat, och för den delen hyffsat bra med träning också, och då lyckades jag loosa 10 feta kg och det lockar mig att göra en liknande "räd" igen. Då, 2010, fick jag nys om en kosthållning som kallades ISO och det passade mig perfekt. Det handlade inte om att utesluta en massa saker eller för den delen räkna kalorier och väga mat utan handlade istället om fördelningen av vad man äter och rätt mycket sunt förnuft. Med ISO ska enegiintaget fördelas lika mellan kolhydater, fett och proteiner. För en vanlig Svensson (läs:Sundmark) innebär det i stort att minska intaget kolhydrater till förmån för proteiner. Sedan är det vettigt att äta så oprocessad mat som möjligt och de kolhydrater man väljer får gärna vara av den långsamma sorten.

Liksom många andra varianter av "vad som är bäst att äta"- metoder, finns det en massa mer "regler" att förhålla sig till, men sånt där ligger inte riktigt för mig. Det måste ju vara enkelt och smidigt.
Läsa mer om ISO??? www.isodieten.se

SÅ... nu är jag på det igen. En av mina tre nyårsambitioner (undviker ju löften...) är att nå matchvikt igen och med ovanstående modifierade Magnusmetod kommer det gå finfint.Och, faktiskt, jag ser det inte som någon uppoffring alls. Tycker faktiskt det är rätt kul, i alla fall så länge det går att hålla sig motiverad. Siktet är inställt på 100 dagar och om vi räknar in idag återstår nu 97.

Med den första punkten, att bli hel igen, under bearbetning och nu en ISO-plan sjösatt, återstår av mina nyårsambitioner således att kunna hålla uppe träningsmängden framöver, trots skadeläget. Funderar på att skaffa mig ett kort på simhallen/gym i Skara för ändamålet. I så fall är det ju "bara" själva genomförandet som återstår... AXA - here I come!

Annelies ord är lag!

Den första januari 2013. På den gröna gräsmattan utanför ligger ett par potatisar kvar som tillsammans med ett par kvistar utgjorde snögubbarnas näsor och armar. Snön som legat i en månad har töat bort på ett par dagar och avslöjar också att katterna i grannskapet hållit sig sysselsatta med leveranser på hög under de senaste veckorna. Skidåkargnistan i min löparsugna kropp lider. Tanken om att låna hem ett par rullskidor förefaller otroligt nog som alternativ. Senast rullskidor bar min kropp framåt var nog någon gång i början av 90-talet.

Rehabträningen går bra men känslan i höft och hälsena är densamma. Har dock bestämt mig för att inte bara lyssna på min kropp utan även lyssna på Annelie. Annelies ord kommer vara lag tills dess att löpning kan genomföras smärtfritt igen. Annelie är sjukgymnasten som har fått den utmanande uppgiften att få i ordning på den här gubbens löparproblem. Hon har gjort det förr och förhoppningsvis gör hon det igen. Hittills har jag gjort Rehabövningarna en gång om dagen, men nu blir det dubbelt upp de kommande 10 dagarna fram tills det är dags för återbesök.

Det är den första januari och hela 2012 är förbi. Det var ett år med många godbitar. Förutom AXA Fjällmaraton sprang jag även för första gången långa natten på 10MILA. Till höjdpunkterna hör också vårens löparäventyr Vårgrymmen.
Jag använder Funbeat för att registrera min träning och summerat ser träningsåret 2012 ut som diagrammen till höger visar.Det blev nästan 1400 km och 240 h, vilket ger ett snitt/vecka på ca 27 km och 4,5 h.
Cirkeldiagrammet visar att 30% var löpträning och andra hyffsat stora delar blev det av t ex Övrig kondition/styrka som bl a innefattar MER-träning och naturligtvis orientering.

När det gäller statistik så kan jag lätt grotta ner mig i det. Tycker att det är rätt kul. Men det är också bra för att summera läget i stort och göra en bra plan för nästa träningsperiod. Nu begränsar ju skadeläget mina möjligheter en del men jag håller fast vid att det är så mycket bättre att vara skadad än sjuk, för det går nästan alltid att finna former för träning som funkar. Kan också notera att jag egentligen inte kunde börja träna ordentligt för AXA 2012 för än i mitten av februari i år, eftersom jag var sjuk i större delen av januari, så än finns det gott om tid.

Det är ju som sagt den första januari och det är väl också egentligen läge för ett nyårslöfte. Det känns emellertid lite omotiverat att ge några prestationslöften till sig själv men det utgångsläget som råder. Men ett par inledande ambitioner har jag tänkt att delge.
1. Bli skadefri, dvs Annelies ord är lag.
2. Nå matchvikt igen, dvs god "kosthållning" i minst 3 månader.
3. Hålla uppe träningsvolymen, dvs hitta flera alternativa träningsformer.
För att "komma på bana" inför AXA behöver jag nog lyckas med dessa tre... då kan 2013 bli ett minst lika bra år som 2012, med ett par nya härliga utmaningar att bemästra.

Jag har även uppdaterat mina foton på Picasa, lagt in ett nytt album med bilder från 2012. Ni hittar det via länken här till höger.

Passar också på att önska dig ett gott nytt år och ett härligt 2013! Hoppas vi ses i löparskorna inom kort!