Om min HalvVasa

Den första delen av minutmaning är nu genomförd. HalvVasan klämdes i tisdags och jag klarade Jörgen Brinks rekordtid på 3:38:41 då jag tog mig till Mora på 3:34:43. På minutmaning/funbeat-bloggen har jag skrivit en racereport. Här tänkte jag nu dela med mig av lite andra erfarenheter och upplevelser i samband med mitt Vasaloppsrace.

Att köra HalvVasan tog jag nog lite lätt på. 45 km skidor kändes rätt långt när allt kom omkring. Stakandes på min gamla slitna lagg utan något riktigt spann gjorde mig rätt trött efterhand. Det får jag erkänna. Men loppet var ju en sak. En annan är själva trippen. Det var i måndags vid lunchtid som jag satte av norrut i forden. Nummerlappsutdelningen skulle stänga vid 18 i Mora så det var en tid jag tänkte passa. Gled in i Mora vid 17.15 och fann, lite turligt, en parkeringsplats precis vid mässtältet. Gick in och hämtade nummerlappen och gick en sväng på mässan. Klev även in i Stadiums sporttält och köpte två energigels som jag tänkte ha med på loppet.
Innan jag lämnade Mora för att åka till Vikarbyn där jag skulle övernatta, tog jag en sväng förbi målet och kollade på de som anlände skidandes från Sälen i öppet spår. De såg tämligen slitna ut.

Tycker att skavet blev rätt snyggt efter lite omvådrnad!

Väl i Vikarbyn käkade jag inte mindre än tre gånger under kvällen. Först pasta och köttbullar, sedan två mackor med räkost och sedan innan läggdags ytterligare en räkostmacka. Kvällen gick i övrigt åt att planera för morgondagen. Packa och märka väskor och skidor samt bestämma vilka kläder jag skulle köra i. Jag utförde även en mindre operation på min häl. fixade till skoskavet så gott det gick.

Morgonen kom, mer mat, på med kläder och överdrag, packa bilen och rulla mot Mora. Allt gick smidigt och jag kom iväg som planerat.

Så här i efterhand hade jag inte behövt så god tid på mig för allt flöt verkligen på mycket smidigt. Hittade en parkeringsplats nära målet och bussningen och det var bara att kliva ombord på en buss som direkt rullade mot starten i Oxberg. Jag anlände till starten på tok för tidigt. Två timmar före. Käkade lite till och försökte att hålla värmen. Det sistnämnda lyckades jag emellertid dåligt med. Till slut var tårna som isbitar och jag var tvungen att handla. med en timma kvar till start gick jag helt sonika till sjukstugan. Där fick jag emellertid tipset om att det stod ett par uppvärmda bussar en bit bort där det gick bra att värma sig. Min räddning!

Där hängde jag i 30-40 min. Tårna tinade och jag gjorde mig klar för start. Loppet kan du som sagt läsa om i min racereport på funbetbloggen.
Det jag kan kommentera ytterligare om loppet är att jag åkte förbi en stupad medtävlare vid ett ställe. Jag blev omkörd av ambulanspersonal på en skoter precis innan och när jag passerade höll de som bäst på med återupplivningsförsök med hjälp av en hjärtstartare. Hur det gick vet jag inte, men det talades om det i duschen och där nämndes att det inte hade gått så bra. Tragiskt och ganska otäckt. Man får ju lite annat i tanken, än att åka skidor så fort som möjligt...

En helt annan sak som jag faktiskt imponerades av under loppet var den välvilja som flera i åskådarleden visade gentemot oss åkare. På flera ställen erbjöds jag extra choklad, apelsin, dryck, fantastiskt trevligt! Dessutom fanns ju förutom de officiella kontrollerna extra kontroller som en del sponsorer hade. Det utnyttjade jag flitigt. Perfekt!

Väl i mål kan man inte annat än imponeras över hur välsmort arrangemanget genomförs. Målgången följs av, lämna chip, lämna skidor, åk buss till, dina ombyteskläder och överdrag som arrangören tog hand om vid start, gå till dusch, duscha, åk buss tillbaka till skidorna, hämta diplom, gå till bilen och åka hem. Det var verkligen otroligt smidigt. Riktigt bra!

Det enda som jag kanske skulle vilja ändrat på, är ju inte något som står i arrangörernas makt, men att sätta sig i bilen och köra 3-4 timmar hemåt igen direkt efter loppet var kanske inte helt optimalt planerat :-).

För att summera del ett av utmaningen.
Det gick vägen! Genomförde loppet, nådde målet och imponerades av arrangemanget. Summerandet av loppet gjorde arrangörerna även det. Se nedan.

Nästa utmaning är HalvVättern den 9/6, hur man nu ska kunna cykla runt en halv sjö, men det ska jag väl få lära mig tills dess :-)

Alltid ett "men"

Hektiskt. Så kan man sammanfatta nuläget. Ibland är det väl så i livet, allt tycks hända på en gång. Det är mycket på jobbet och har så varit den senaste månaden. Lyckades ändå klämma in en vecka i Funäs under vecka 7 och var där helt bortkopplad från jobb, blogg, internet. Ägnade mig åt familjen, skidåkning och en god bok. En härlig vecka, men... det måste väl alltid komma ett sådant. Ett men. Veckan avslutades med brutal pulkaåkning av den yngsta dottern, som lyckades krascha in i kusinen så illa att hon bröt överarmen. Så istället för att köra hemöver i lördags åkte familjen 23 mil norröver till Östersund för en operation. Väl där visade det sig att de hade för många akutfall på akuten så vi fick, efter en natt sömn, åka söderöver mot Skövde istället. Vi passade på att sova hemma en natt och sedan till KSS i förrgår morse, där vi blev kvar hela dagen. Till slut blev vi emellertid hemsickade, utan operation och utan gips (!). Det som i Funäsdalen och Östersund ansågs vara ett benbrott som krävde operation tyckte läkarna i Skövde att de skulle pröva att läka benet med en mitella istället. Hmmm... möjligt att det kommer gå hur bra som helst, men som förälder blir man ju lite fundersam över hur vårdmetoderna kan skilja så mycket. Från ytterligheter.
Dottern få i vilket fall inte åka till skolan den här veckan så det blir att VAB:a från och med idag.

I allt detta med jobb och armbrott ska jag ju träna också... 6 dagar kvar till HalvVasan och det känns verkligen som att det närmar sig. Under vecka i Funäs blev det ett par bra pass och det känns gott. Ska verkligen försöka få till något/några skidpass i den här vecka också, även om det känns trassligt. Igår kom jag emellertid iväg på MER-träningen, vilken jag också fick hålla i för första gången sen i november, eller nått. Det var riktigt kul och vi körde ett bra varierat och ganska tufft pass. Men... det måste väl alltid komma ett sådant. Ett men. Min höft ville inte vara med hela tiden. Hälen klarade sig fint men höften sa stopp efter ca 45 min. Kunde i a f coacha deltagarna genom hela passet men fick för egen del köra mina rehabövningar istället.

Igår gick bilen sönder också, något med styrleden, höger fram. Funderar på om det är i sympati för min höger höft som forden försöker stötta mig. I vilket fall uppskattas det föga.

Sådär. En liten update över det något kaosartade nuläget. Men... det måste väl alltid komma ett sådant. Ett men. Det lättar snart. Det är jag säker på!

Nya lagg och nytt vallateam

Jo, det var dags och när tillfället uppenbarade sig så slog jag till. Jag har länge funderat på om det inte var läge att köpa mig ett par nya skidor. Det är ju dyrt att hyra och det är ju bra att ha möjlighet att åka lite med ungarna även i backarna här hemma.

...ja, det är riktigt, det är utförs vi pratar. När det gäller längd får de gamla kniesell laggen får allt lov att hålla ett tag till och vore det inte näst intill en skymf att inte låta dem vara med på halvvasan nu när de pinats med mig under så många år. Det är så det får bli, Kniesell, röda och fina. Rossignol pjäxor, i det närmaste chock-gula. Snyggt är det inte, inte bra heller, men det duger. Det får duga. Har ju rätt nya stavar i alla fall och vad jag har hört är det ju ändå mest stakning som gäller i det där loppet :-).

Nya salomonskidor!

...och apropå glid (lysande övergång, red. not.) så börjar vallateamet bli klart nu. Det finns ju inte med på kartan att jag skulle kunna lita på min egen vallning när det väl är dags för loppet. Dessutom är det ju bra att ha någon annan att skylla på om skidorna är kass. Så jag har alltså satt i hop ett vallateam. Teamchef är M. Södervall, känd från bland annat, och sedan som hantlangare och fiolspelare har jag utsett mig själv. Planen är att införskaffa sån där supersnabb glidvalla och få fast på laggen och sedan även fixa fästvallan här nere i Skara före avfärd. Jag känner mig helt trygg och mycket nöjd med det nya teamet och med en bra dag tror jag nog att Brinkens rekord ligger pyrt till. (Annars är det väl risk att jag sparkar vallateamet...)

När det gäller de nya laggen så beräknas premiäråket ske på söndag, alternativt i början av nästa vecka. Sportlov i Funäsdalen väntar. Hääärligt!

När det gäller träning, rehab och min utmaning så skrev jag ett annat blogginlägg på min utmaning. Se här!

Jag går för rekord!

Första gången i Vasaloppsspåret. Om knappt 30 dagar är det dags och jag har bestämt mig. Jag går för fullt. Ska man ställa upp ska man gå "all-in", och det gör jag. Jag har bestämt mig för att gå för rekord.

Brinken ska få bita i stavspetsarna och gnaga pjäxplösarna, för jag ska slå hans rekord. Jag tänkte klara av mitt Vasalopp snabbare än han. Brinken (Jörgen Brink) slog rekord på Vasaloppet ifjol. Den nya rekordtiden lyder 3.38.41... men inte så länge till! Att köra mitt race på 3.38.40, eller snabbare, är nu mitt mål.

...vad då halva? Med tanke på träningsbakgrund och skidvana så är nog bedriften motsvarande och med min begränsade kondition (jämfört med Brink) så måste jag väl få lite handikapp. Så jag tycker det är hyfsat rättvist. Han kör 90, jag 45. :-) (Det var väl dags för en :-), så att alla fattar...)

Nåväl, jag tycker det var ett ganska kul mål att ha. Ska jag köra på 3.38 kommer jag emellertid behöva lite flyt och hyfsade förutsättningar. Väder, vind, snö och före, samt skidor med glid och fäste kommer behöva vara på min sida. Det första lilla, lilla, frågetecknet uppdagades emellertid idag när jag fick min starttid. Jag kommer starta i led 8, kl 12, 2h efter att de första gett sig iväg. Innan det är min tur kommer ca 4000 skidlöpare kasa fram i samma spår som jag ska åka sedan. Jag hoppas att de kommer hålla, spåren alltså, ja, löparna också för den delen, men främst att spåren kommer hålla bra, så det inte blir ett bekymmer. Ska jag köra på 3.38 bör jag nog hålla fart under 45 min/mil, vilket motsvarar 3.22.30 i bara åktid. Sedan ska man ju fika, valla om, bryta och byta staven, trassla fram sina egna skidor ur kraschen osv... och allt detta på bara 16.10, totalt, sammanlagt. Nått toa-besök blir det ju inte tal om...

Här kan du se Eriks plan för min träning

Men förutsättningarna börjar ändå klarna och möjligheterna ter sig allt ljusare och rimligare. Smurheten från förra veckan har lugnat sig, det tog fem dagar, och jag behöver ju inte vara så bekymrad över mina skadeproblem när det ändå inte är löpning som står på träningsprogrammet just nu. Skidåkning går ju fint. Och apropå program, Jag pratade med Erik Wickström i helgen, han som ska vara min coach under de här fyra förberedande veckorna innan loppet och han gav mig mitt träningsprogram. Jag kan inte minnas när jag senast lät någon annan planera min träning så det ska bli riktigt kul att köra på och genomföra passen som de är tänkt. Jag körde det första passet idag. Lugn skidåkning inklusive en stund utan stavar. Det sistnämnda var ovant men gav mig minnesbilder från när jag var liten och var på skidläger med orienteringsklubben. Då fick vi öva på tyngdöverföring på samma sätt. När jag körde det idag så provade jag direkt efteråt att köra likadant men med stavar. Tyckte det kändes som att åkningen blev lugnare och stabilare. Får öva mer sånt...

Imorgon blir det inomhuspass med rodd och cykel, jag klämmer väl dit lite rehab också när jag ändå är där (men säg inget till Erik...)

Mer om Erik hittar du på hans webbsida www.dinkondition.se och såklart på minutmaning.se