söndag 22 april 2012

Två gånger en...svit?

En gång, ingen gång. Två gånger en...svit?
Igår sprang jag den andra orienteringstävlingen i mina nya skor och, ta-ta, det blev ytterligare en seger (vad är det som händer...). Det var Gudhems medeldistanstävling och klassen var återigen H35. Loppet gick nästan helt prickfritt och även om jag inte kände mig jättepigg i benen höll jag ganska god fart. Gps:en visade på strax under 6 min/km, detta i terräng. Helt ok. Slutligen var jag ca 1 minut före tvåan.

Jag firade min triumf med att införskaffa löparryggan för AXA. Det blev en Salomonmodell som är som en väst. Jag har provet ett gäng varianter men den här verkar skönast. Det enda jag saknar är någon typ av drickhållare fram men det kanske går att ornda till på egen hand, eller så skiter jag i det. Väskan ska iaf provlöpas snarast!

Denna veckan har annars varit en ganska lugn träningsvecka, återstår gör dock långpasset som ska avnjutas (?) framåt kvällningen.

Känner att jag behöver uppdatera om läget på toafronten också. Arbetet går framåt. Nu är panel uppsatt och målad och tapetseringen är också klar. Allt (utom lister) är på plats för att få in toalett och handfat. Det som kvarstår sedan är el och belysning, men det är inte allt för besvärligt. Kanske kan jag fira min 37 årsdag den 12 maj med att inviga den nya toaletten!

tisdag 17 april 2012

Obesegrade racerdojjor

Skaffade nya OL-skor på långfredagen och efter ett besök hos skomakaren för att trycka ut höger hälkappa var de redo för start i fredags kväll. Det var Tibrotrippelns nattävling och klasssen H35. Inte mindre än tre Gandviksmagnusar kombaterade (finnns det ordet?) i samma klass. De pigga benen från kvällen innan var inte riktigt på samma springhumör men dojjorna var snabba nog. Jag korsade målinjen efter 53 minuter och kunde noteras för säsongens första seger. Återstår att se om det blir den enda.
    De obesegrade dojjorna

I fredags beställde jag även leverans av ytterligare ett par skor och en löparrygga. De blir levererade till Gudhems tävling på lördag. Kanske blir det lite AXA-investeringar då :-).

Sprang inte fler tävlingar i helgen men efter en riktigt tuff söndag, då egentligen inte något gick som det var tänkt, tvingade jag mig ut på en löptur. Tänkte inte springa så långt men efter ca 15 min började det regna och sedan blandades det upp med välavägt hagel... Då var måttet rågat. Sundmark ilsknade till och förlängde rundan till hela 21km.
Så kan det gå...

torsdag 12 april 2012

Njutbart kräkpass

Det är inte så ofta nu längre. Men det händer ibland och idag var det ibland. Jag bestämde mig tidigare idag att jag skulle springa 4x4min intervall med 2 min vila som kvällens pass. Kände inte riktigt för det när det var dags, men vem gör egentligen det  när det ska springas ett jobbigt intervallpass. Jag bet i alla fall ihop och tog ungarna i bilen och körde dem, i vanlig ordning på torsdagar, till dansen i Lidköping och tuffade sedan i väg längs Vänerstrand. Efter 15 min uppvärmning på överraskande pigga ben körde jag igång intervallerna. Och det gick så lätt... såååå lätt. Visst slet jag lite i slutet på intervallerna men kunde springa på med bra fart igenom alla fyra. Åter hämtningen mellan intervallerna gick också hur lätt som helst. Ett sånt här pass som brukar vara riktigt tufft blev idag till ren njutning. Härligt, härligt hääärligt! Det händer inte ofta men idag var det ibland!

Jag hade ingen gps med på dagens pass så jag har ingen koll på vilket tempo jag egentligen hade men när jag funderat en stund och tänkt efter så kom jag på att det spelar ju egentligen absolut ingen roll. Det är grymt mycket härligare, skönare och mer energigivande att springa ett sånt här pass som känns så bra än ett pass, som kanske går några sek/km snabbare men, där kroppen känns tung och musklerna skriker av syra.

...vill ni ha min gissning på tempot???
Kändes som det var en bit under 4 i alla fall :-)... och det är väl känslan som är viktigast!

tisdag 10 april 2012

Sötsur segersötma

Ok, jag är ingen travkille. Det kan vi slå fast. Men ikväll var jag ändå där, på travbanan. Frun hade en prisutdelning att hålla och en VIP-biljett över, syrran var barnvakt och saken biff. Väl på plats handlar det ju en del om spel. Jag gillar att spela och det är rätt ok med trav, live. Inledningsvis gick det rätt kasst, loosade i de inledande tre loppen, men sedan vände det. Vann i lopp fyra, som också var det första på kvällens V5. Jag fixade ihop en egen V5 efter lite lyhördhet och gissningar. Loppen rullade vidare och jag fick in lite hästar här och där och V5:an höll sig levande. Till slut var det bara ett lopp kvar på den och jag hade inne de fyra första. Info kom om potensiell utdelning och dollaressen lyste i ögonen. Tills... vad f-n, jag skulle ju spela på nr 2, 8, 11 och 12 i sista loppet, men på bongen stod det 3, 8, 11 och 12. F-n, jag hade kryssat fel. Sa till frun "- Nu ska du se att den där 2:an springer och vinner". Jag våndades som ett svin i slakttransporten. Vände på steken, och sa "-Men om 3:an vinner, som jag inte tänkte spela på, så är det ju en skräll och det ger bättre utdelning..." Våndades ännu lite mer... Gick iväg till spelluckan och satte en slant på 2:an som vinnare, bara ut ifall att.
Loppet startade, favoriten, 12:an, gallopperade bort sig i starten, 2:an tog ledningen (givetvis). I sista kurvan kom emellertid 3:an farande, upp jämsides med ledaren, såg grymt stark ut!
...galopperade, tappade mark, men kom snabbt i trav igen och tog åter upp jakten. In på upploppet, 2:an i ledning, 3:an och 11:an (som jag också hade) kom jagandes och allt närmare.
Men det räckte inte, 2:an höll undan. 11:an tvåa och 3:an 3:a.
Visste inte om jag skulle jubla åt min vinst eller sörja mitt misstag. OM, jag säger OM, jag hade kryssat som jag hade tänkt, alltså 2:an i sista loppet hade segerpengen varit lite mer än den dubbla, men nu fick jag ju i alla fall in vinnaren på vinnare och kunde kamma ut en slant och gå hem med plus.
Sötsur segersötma, var ordet.
Bortsett från felkryssandet är jag ändå rätt glad över att ha prickat in alla hästarna men naturligtvis bitter över att ha kryssat fel... samtidigt nöjd över en pluskväll på travet. Så brukar det inte bli.
__________________________

Gjorde tävlingsdebut i orienteringsskogen igår också. TSOKs tävling, H35. Det gick så där. Lite för många misstag och en och annan bom. La säkert bort 5 minuter under banan. Är ändå rättså nöjd. Löpningen kändes bra och det var inga problem att orka hela banan. Nästa tävling får det bli lite mer fokus och lite mer tempo från start. Och, jag byter nog joggingdojorna mot OL-skorna och toppluvan mot pannband.

lördag 7 april 2012

Att straffa en påskkärring

Ja, det är alltså jag själv som är påskkärringen i den här storyn. Idag var det dags för årsdebut i orienteringsskogarna. Jag var anmäld till Öjetrampen, en klassisk påsktävling i våra trakter, men jag vek ner mig och stannade hemma. Jag skulle kunna rabbla upp en massa bortförklaringar, såsom att det kommit mycket snö inför dagen, att det var långt att åka, att vi de senaste två dagarna själva arrangerat två tävlingar, att jag inför dessa tävlingar, i och för sig självmant, tagit mig an lite väl mycket och stora uppgifter, att jag har haft mycket på jobben och försöker hinna med att få klart toaletten, att det kanske kunde vara läge att vara med familjen lite - det är ju ändå påsk.
Det är väl lite av det som jag skulle kunna förklara mitt val av, utifrån att jag helt enkelt känner mig lite trött. Men det är just det. Vadå "lite trött"... kärring var ordet, påskkärring.

Väl uppe och med frukost i magen slog vekheten tillbaka. Det var ju en strålande dag, visserligen snö, men en klarblå himmel och temeratur runt nollan. Det blev till att iscensätta en straffrunda till påskkärringen.
Nu blev det iof inte så mycket till straff, mer runda faktiskt. En mycket njutbar sådan. Tuffade runt en drygt 15 km ute på slätten och bara njöt. Mycket skönt pass i mycket skönt väder!

På måndag är jag anmäld till Vikingaträffen i Trollhättan. Då är det dags för debut!
...om inte vekheten gör sig påmind.