Förberedelser är A och O, sägs det. Förberedelser för vad då kan man tänka. Ska man prestera optimalt eller genomföra något extremt är det säker så att framgången ligger i förberedandet. Är planen däremot att medelprestera i ett inte allt för ansträngande sammanhang är nog det där med förberedelser inte hela världen.
I morgon bär det i alla fall av mot huvudstaden, utan vare sig A eller O. Mina förberedelser liknar nog mer E och Ö eller nått. Visst har jag försök att få fason på löpningen ända sedan i somras och faktiskt kunnat springa hyfsat regelbundet, men det har hela tiden snarare handlat om att komma i löpbart skick än i form.
För sju dagar sedan sprang jag ett träningspass över milen. Det var första gången på hur länge som helst. Undantaget de två passen jag sprang med frun i somras, FjällOL och AXA korta banan. I vilket fall så var det ett härligt pass, jag skrev om det här på bloggen. Sedan dess har jag emellertid valt att vila mina skavanker, bara kört lite rehabövningar (o-ombytt), vilket säkert varit nyttigt.
Den kroppsliga statusuppdateringen inför stundande race gör emellertid gällande att smärtor på utsidan höger knä kommer vara att räkna med. Hälsenor och vadmuskler hoppas jag kunna hålla ordning på och sedan återstår frågetecknet kring höftproblemen. Kan jag springa hela racet utan problem med höften, då blir jag grymt glad.
Det mentala läget är ruskigt mycket bättre än det fysiska. Är otroligt löpsugen. Verkligen grymt förväntansfull och laddad. Det här ska bli hur kul som helst!
Om jag ska ge mig på en uppdatering kring tekniken så är där väl ett litet frågetecken. Håller ju som bäst på att försöker lära mig springa bättre och effektivare, men har väl hamnat i ingenmansland, någonstans emellan gammal och ny löpteknik. När jag tränar kan jag springa bra när jag fokuserar på tekniken men blir jag ofokuserad eller trött så kommer hälisättningen och steglängden lika säkert som nubben på midsommarafton.
I vilket fall, mentalt, fysiskt, tekniskt, jag skiter nästan i vilket, när jag korsar mållinjen på lördag så är minutamning genomförd. Halvklassikern avklarad. Det kommer kännas riktigt bra och den känslan längtar jag redan efter!
Jag startar i Lidingöloppet 15k startled 4, klockan 10.10, med 44200 på bröstet och Inov8 på tassarna. Jag springer i mål klockan....
Heja mig!
Visar inlägg med etikett funbeat. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett funbeat. Visa alla inlägg
torsdag 26 september 2013
torsdag 28 februari 2013
Om min HalvVasa
Den första delen av minutmaning är nu genomförd. HalvVasan klämdes i tisdags och jag klarade Jörgen Brinks rekordtid på 3:38:41 då jag tog mig till Mora på 3:34:43. På minutmaning/funbeat-bloggen har jag skrivit en racereport. Här tänkte jag nu dela med mig av lite andra erfarenheter och upplevelser i samband med mitt Vasaloppsrace.
Att köra HalvVasan tog jag nog lite lätt på. 45 km skidor kändes rätt långt när allt kom omkring. Stakandes på min gamla slitna lagg utan något riktigt spann gjorde mig rätt trött efterhand. Det får jag erkänna. Men loppet var ju en sak. En annan är själva trippen. Det var i måndags vid lunchtid som jag satte av norrut i forden. Nummerlappsutdelningen skulle stänga vid 18 i Mora så det var en tid jag tänkte passa. Gled in i Mora vid 17.15 och fann, lite turligt, en parkeringsplats precis vid mässtältet. Gick in och hämtade nummerlappen och gick en sväng på mässan. Klev även in i Stadiums sporttält och köpte två energigels som jag tänkte ha med på loppet.
Innan jag lämnade Mora för att åka till Vikarbyn där jag skulle övernatta, tog jag en sväng förbi målet och kollade på de som anlände skidandes från Sälen i öppet spår. De såg tämligen slitna ut.
Väl i Vikarbyn käkade jag inte mindre än tre gånger under kvällen. Först pasta och köttbullar, sedan två mackor med räkost och sedan innan läggdags ytterligare en räkostmacka. Kvällen gick i övrigt åt att planera för morgondagen. Packa och märka väskor och skidor samt bestämma vilka kläder jag skulle köra i. Jag utförde även en mindre operation på min häl. fixade till skoskavet så gott det gick.
Morgonen kom, mer mat, på med kläder och överdrag, packa bilen och rulla mot Mora. Allt gick smidigt och jag kom iväg som planerat.
Så här i efterhand hade jag inte behövt så god tid på mig för allt flöt verkligen på mycket smidigt. Hittade en parkeringsplats nära målet och bussningen och det var bara att kliva ombord på en buss som direkt rullade mot starten i Oxberg. Jag anlände till starten på tok för tidigt. Två timmar före. Käkade lite till och försökte att hålla värmen. Det sistnämnda lyckades jag emellertid dåligt med. Till slut var tårna som isbitar och jag var tvungen att handla. med en timma kvar till start gick jag helt sonika till sjukstugan. Där fick jag emellertid tipset om att det stod ett par uppvärmda bussar en bit bort där det gick bra att värma sig. Min räddning!
Där hängde jag i 30-40 min. Tårna tinade och jag gjorde mig klar för start. Loppet kan du som sagt läsa om i min racereport på funbetbloggen.
Det jag kan kommentera ytterligare om loppet är att jag åkte förbi en stupad medtävlare vid ett ställe. Jag blev omkörd av ambulanspersonal på en skoter precis innan och när jag passerade höll de som bäst på med återupplivningsförsök med hjälp av en hjärtstartare. Hur det gick vet jag inte, men det talades om det i duschen och där nämndes att det inte hade gått så bra. Tragiskt och ganska otäckt. Man får ju lite annat i tanken, än att åka skidor så fort som möjligt...
En helt annan sak som jag faktiskt imponerades av under loppet var den välvilja som flera i åskådarleden visade gentemot oss åkare. På flera ställen erbjöds jag extra choklad, apelsin, dryck, fantastiskt trevligt! Dessutom fanns ju förutom de officiella kontrollerna extra kontroller som en del sponsorer hade. Det utnyttjade jag flitigt. Perfekt!
Väl i mål kan man inte annat än imponeras över hur välsmort arrangemanget genomförs. Målgången följs av, lämna chip, lämna skidor, åk buss till, dina ombyteskläder och överdrag som arrangören tog hand om vid start, gå till dusch, duscha, åk buss tillbaka till skidorna, hämta diplom, gå till bilen och åka hem. Det var verkligen otroligt smidigt. Riktigt bra!
Det enda som jag kanske skulle vilja ändrat på, är ju inte något som står i arrangörernas makt, men att sätta sig i bilen och köra 3-4 timmar hemåt igen direkt efter loppet var kanske inte helt optimalt planerat :-).
För att summera del ett av utmaningen.
Det gick vägen! Genomförde loppet, nådde målet och imponerades av arrangemanget. Summerandet av loppet gjorde arrangörerna även det. Se nedan.
Nästa utmaning är HalvVättern den 9/6, hur man nu ska kunna cykla runt en halv sjö, men det ska jag väl få lära mig tills dess :-)
Att köra HalvVasan tog jag nog lite lätt på. 45 km skidor kändes rätt långt när allt kom omkring. Stakandes på min gamla slitna lagg utan något riktigt spann gjorde mig rätt trött efterhand. Det får jag erkänna. Men loppet var ju en sak. En annan är själva trippen. Det var i måndags vid lunchtid som jag satte av norrut i forden. Nummerlappsutdelningen skulle stänga vid 18 i Mora så det var en tid jag tänkte passa. Gled in i Mora vid 17.15 och fann, lite turligt, en parkeringsplats precis vid mässtältet. Gick in och hämtade nummerlappen och gick en sväng på mässan. Klev även in i Stadiums sporttält och köpte två energigels som jag tänkte ha med på loppet.
Innan jag lämnade Mora för att åka till Vikarbyn där jag skulle övernatta, tog jag en sväng förbi målet och kollade på de som anlände skidandes från Sälen i öppet spår. De såg tämligen slitna ut.
 |
| Tycker att skavet blev rätt snyggt efter lite omvådrnad! |
Morgonen kom, mer mat, på med kläder och överdrag, packa bilen och rulla mot Mora. Allt gick smidigt och jag kom iväg som planerat.
Så här i efterhand hade jag inte behövt så god tid på mig för allt flöt verkligen på mycket smidigt. Hittade en parkeringsplats nära målet och bussningen och det var bara att kliva ombord på en buss som direkt rullade mot starten i Oxberg. Jag anlände till starten på tok för tidigt. Två timmar före. Käkade lite till och försökte att hålla värmen. Det sistnämnda lyckades jag emellertid dåligt med. Till slut var tårna som isbitar och jag var tvungen att handla. med en timma kvar till start gick jag helt sonika till sjukstugan. Där fick jag emellertid tipset om att det stod ett par uppvärmda bussar en bit bort där det gick bra att värma sig. Min räddning!
Där hängde jag i 30-40 min. Tårna tinade och jag gjorde mig klar för start. Loppet kan du som sagt läsa om i min racereport på funbetbloggen.
Det jag kan kommentera ytterligare om loppet är att jag åkte förbi en stupad medtävlare vid ett ställe. Jag blev omkörd av ambulanspersonal på en skoter precis innan och när jag passerade höll de som bäst på med återupplivningsförsök med hjälp av en hjärtstartare. Hur det gick vet jag inte, men det talades om det i duschen och där nämndes att det inte hade gått så bra. Tragiskt och ganska otäckt. Man får ju lite annat i tanken, än att åka skidor så fort som möjligt...
En helt annan sak som jag faktiskt imponerades av under loppet var den välvilja som flera i åskådarleden visade gentemot oss åkare. På flera ställen erbjöds jag extra choklad, apelsin, dryck, fantastiskt trevligt! Dessutom fanns ju förutom de officiella kontrollerna extra kontroller som en del sponsorer hade. Det utnyttjade jag flitigt. Perfekt!
Väl i mål kan man inte annat än imponeras över hur välsmort arrangemanget genomförs. Målgången följs av, lämna chip, lämna skidor, åk buss till, dina ombyteskläder och överdrag som arrangören tog hand om vid start, gå till dusch, duscha, åk buss tillbaka till skidorna, hämta diplom, gå till bilen och åka hem. Det var verkligen otroligt smidigt. Riktigt bra!
Det enda som jag kanske skulle vilja ändrat på, är ju inte något som står i arrangörernas makt, men att sätta sig i bilen och köra 3-4 timmar hemåt igen direkt efter loppet var kanske inte helt optimalt planerat :-).
För att summera del ett av utmaningen.
Det gick vägen! Genomförde loppet, nådde målet och imponerades av arrangemanget. Summerandet av loppet gjorde arrangörerna även det. Se nedan.
Nästa utmaning är HalvVättern den 9/6, hur man nu ska kunna cykla runt en halv sjö, men det ska jag väl få lära mig tills dess :-)
torsdag 24 januari 2013
Blogg ett och blogg två
"Min utmaning", som jag skrev om i går, innebär förutom coachning, loppen och lite annat även att jag under 2013 ska blogga på www.minutmaning.se som hänger ihop med www.funbeat.se. Hur jag kombinerar det med bloggandet här på Oblog tål att tänkas på. Har inte klurat ut vad som blir bäst. Ska fundera lite till på det...
Men i vilket fall så gjorde jag mitt första inlägg på den andra bloggen igår. Jag skrev lite om om nuläget (skada, rehab, AXA...) inför de kommande utmaningarna.
Vill du läsa det, hittar du det här.
För övrigt får jag väl tipsa er som inte hittat till funbeat ännu om att kolla in den sajten. Jag har min träningskalender där och via sidan kan jag hålla koll på en hel radda med träningspolare (och deras träning) som också finns på sajten. Dessutom finns ett välbesökt forum där allt möjligt disukteras.
Är du med på Funbeat kan du dessutom gå med i Min Utmaning du också. Det är upplagt som en grupp på funbeat och bara genom att träna minst 100 min/vecka är du med i utlottningen av prylar.
Men i vilket fall så gjorde jag mitt första inlägg på den andra bloggen igår. Jag skrev lite om om nuläget (skada, rehab, AXA...) inför de kommande utmaningarna.
Vill du läsa det, hittar du det här.
För övrigt får jag väl tipsa er som inte hittat till funbeat ännu om att kolla in den sajten. Jag har min träningskalender där och via sidan kan jag hålla koll på en hel radda med träningspolare (och deras träning) som också finns på sajten. Dessutom finns ett välbesökt forum där allt möjligt disukteras.
Är du med på Funbeat kan du dessutom gå med i Min Utmaning du också. Det är upplagt som en grupp på funbeat och bara genom att träna minst 100 min/vecka är du med i utlottningen av prylar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)