Det fanns en tid, låt oss kalla det 90-talet, då dagar utan träning förärades med döskallar i den dåtida träningsdagboken. För er yngligar i omgivningen kan det vara bra att känna till att det på den tiden var mycket ovanligt med internetbaserade träningscommunitys. Träningsdagboken utgjordes av vad som mest liknade en dagbok, i papper, men tryckt som en a5-bok. I den infördes noga varje pass med intensitet och träningstyp och timmar, minuter, sekundrar (nja, kanske inte sekundrar, men ändå...) summerade genom huvudräkning och veckor, månader och år summerades. Diagram för olika träningstyper och intensiteter ritades på särskilda blad. Så var det då, på 90-talet. På 90-talet tränade jag lite mer (icke att förväxlas med MER, som ännu ej var påkommet på den tiden utan då istället hette "Alvars") än vad jag gör nu och det var alltså på den här tiden som träningsdagboken fylldes i varje dag och de dagar som ej innefattade träning förärades med en döskalle. Så här i efterhand kanske den mentala träningen inte optimerades av denna form av självnedvärdering då den fysiska träningen uteblev. Nu var det här emellertid på 90-talet och då var det fortfarande relativt nytt med mental träning så jag vet inte om det hade någon större inverkan. (noterbart: när man var sjuk eller skadad blev man en jävel på att rita döskallar...).
Nåväl, nu för tiden tränar jag inte fullt så intensivt även om jag i år gör ett försök att träna lite mer än de senaste åren (både mer och MER). Men idag förtjänar jag definitivt en döskalle. När man som jag har två jobb, en familj, hus och badrumsrenoverar, samt fixar en del ideellt med klubben är träningstiden något begränsad, man bör ta de tillfällen som ges. Men så icke idag alltså. Ikväll var det tänkt att jag skulle träna medan den stora dottern tränade dans i Lidköping. Det är ett bra upplägg vanligtvis. Jag kör dit, hon dansar en timme, jag tränar en timme och sen kör jag hem. Men idag var jag riktigt seg och omotiverad och lät latmasken vinna den inre dialogen. Jag skolkade, det blev ÖB och Elgiganten istället för spåret. Straffade mig själv med köpförbud, vilket iallafall känns som lite plåster på såret... Döskalle var det... :-).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar