torsdag 28 februari 2013

Om min HalvVasa

Den första delen av minutmaning är nu genomförd. HalvVasan klämdes i tisdags och jag klarade Jörgen Brinks rekordtid på 3:38:41 då jag tog mig till Mora på 3:34:43. På minutmaning/funbeat-bloggen har jag skrivit en racereport. Här tänkte jag nu dela med mig av lite andra erfarenheter och upplevelser i samband med mitt Vasaloppsrace.

Att köra HalvVasan tog jag nog lite lätt på. 45 km skidor kändes rätt långt när allt kom omkring. Stakandes på min gamla slitna lagg utan något riktigt spann gjorde mig rätt trött efterhand. Det får jag erkänna. Men loppet var ju en sak. En annan är själva trippen. Det var i måndags vid lunchtid som jag satte av norrut i forden. Nummerlappsutdelningen skulle stänga vid 18 i Mora så det var en tid jag tänkte passa. Gled in i Mora vid 17.15 och fann, lite turligt, en parkeringsplats precis vid mässtältet. Gick in och hämtade nummerlappen och gick en sväng på mässan. Klev även in i Stadiums sporttält och köpte två energigels som jag tänkte ha med på loppet.
Innan jag lämnade Mora för att åka till Vikarbyn där jag skulle övernatta, tog jag en sväng förbi målet och kollade på de som anlände skidandes från Sälen i öppet spår. De såg tämligen slitna ut.

Tycker att skavet blev rätt snyggt efter lite omvådrnad!
Väl i Vikarbyn käkade jag inte mindre än tre gånger under kvällen. Först pasta och köttbullar, sedan två mackor med räkost och sedan innan läggdags ytterligare en räkostmacka. Kvällen gick i övrigt åt att planera för morgondagen. Packa och märka väskor och skidor samt bestämma vilka kläder jag skulle köra i. Jag utförde även en mindre operation på min häl. fixade till skoskavet så gott det gick.

Morgonen kom, mer mat, på med kläder och överdrag, packa bilen och rulla mot Mora. Allt gick smidigt och jag kom iväg som planerat.

Så här i efterhand hade jag inte behövt så god tid på mig för allt flöt verkligen på mycket smidigt. Hittade en parkeringsplats nära målet och bussningen och det var bara att kliva ombord på en buss som direkt rullade mot starten i Oxberg. Jag anlände till starten på tok för tidigt. Två timmar före. Käkade lite till och försökte att hålla värmen. Det sistnämnda lyckades jag emellertid dåligt med. Till slut var tårna som isbitar och jag var tvungen att handla. med en timma kvar till start gick jag helt sonika till sjukstugan. Där fick jag emellertid tipset om att det stod ett par uppvärmda bussar en bit bort där det gick bra att värma sig. Min räddning!

Där hängde jag i 30-40 min. Tårna tinade och jag gjorde mig klar för start. Loppet kan du som sagt läsa om i min racereport på funbetbloggen.
Det jag kan kommentera ytterligare om loppet är att jag åkte förbi en stupad medtävlare vid ett ställe. Jag blev omkörd av ambulanspersonal på en skoter precis innan och när jag passerade höll de som bäst på med återupplivningsförsök med hjälp av en hjärtstartare. Hur det gick vet jag inte, men det talades om det i duschen och där nämndes att det inte hade gått så bra. Tragiskt och ganska otäckt. Man får ju lite annat i tanken, än att åka skidor så fort som möjligt...

En helt annan sak som jag faktiskt imponerades av under loppet var den välvilja som flera i åskådarleden visade gentemot oss åkare. På flera ställen erbjöds jag extra choklad, apelsin, dryck, fantastiskt trevligt! Dessutom fanns ju förutom de officiella kontrollerna extra kontroller som en del sponsorer hade. Det utnyttjade jag flitigt. Perfekt!

Väl i mål kan man inte annat än imponeras över hur välsmort arrangemanget genomförs. Målgången följs av, lämna chip, lämna skidor, åk buss till, dina ombyteskläder och överdrag som arrangören tog hand om vid start, gå till dusch, duscha, åk buss tillbaka till skidorna, hämta diplom, gå till bilen och åka hem. Det var verkligen otroligt smidigt. Riktigt bra!

Det enda som jag kanske skulle vilja ändrat på, är ju inte något som står i arrangörernas makt, men att sätta sig i bilen och köra 3-4 timmar hemåt igen direkt efter loppet var kanske inte helt optimalt planerat :-).

För att summera del ett av utmaningen.
Det gick vägen! Genomförde loppet, nådde målet och imponerades av arrangemanget. Summerandet av loppet gjorde arrangörerna även det. Se nedan.

Nästa utmaning är HalvVättern den 9/6, hur man nu ska kunna cykla runt en halv sjö, men det ska jag väl få lära mig tills dess :-)

söndag 24 februari 2013

Mer läsvärd blogg?

Mitt arbete innefattar mycket skrivande. Det kan vara allt, inbjudningar, projektansökningar, avtal, webbartiklar, utbildningsmaterial, kursbeskrivningar och ja, allt möjligt. Men jag skriver också ganska mycket i en tidning som vi ger ut fyra gånger om året och när det är som mest aktuellt är det mycket intensivt skrivande som gäller.
Sedan skriver jag ju på den här bloggen och på min funbeatblogg också. Sammantaget mycket skrivande...

Men det är ju kul. Det är roligt att skriva, jag gillar det och av den anledningen kollade jag med min arbetsgivare om möjligheten att få förkovra mig lite. Det fick jag klartecken för. Så nu har jag precis börjat en utbildning. En utbildning i journalistiskt skrivande. Det är en distansutbildning som folkuniversitetet erbjuder och passar mig fint eftersom jag då kan utföra uppgifterna när det ges möjlighet. Mer om kursen finns här.
Kursen håller på fram till våren och förhoppningsvis kommer jag bli lite bättre på att skriva, att uttrycka mig i ord och meningar. Det är i alla fall meningen. Kanske blir Oblog mer läsvärd framöver... vem vet?

Jag har faktiskt redan gjort den första lilla uppgiften som gick ut på att skriva ett porträtt av sig själv, i tredje person. 2000-2500 tecken. Nedanstående är inskickat. Återstår att se vad responsen blir...

Det senaste kring träning och den stundande HalvVasan finner du på min funbeatblogg.


"En fullblodsvästgöte med båda fötter­na i skogen. Här har ni honom, Magnus Sundmark, 38, från Skara. En ung man i sina bästa år.
Född och uppvuxen i det lilla samhället Ar­dala strax utanför Skara, men fostrad i sko­garna runtomkring. Magnus är orienterare sedan barnsben och har ägnat större delen av sitt liv åt sporten. Sedan ett par år till­baka är det till och med orientering på heltid som gäller eftersom Magnus numer arbetar som konsulent på Västergötlands Oriente­ringsförbund.
- Jag har levt med idrotten sedan 4-årsåldern och har svårt att finna någon god anledning till att byta spår, konstaterar han lugnt och ser ganska nöjd ut.

Och vem skulle inte vara det. Magnus är en av de som lyckats få arbeta med sin hobby, men så har det inte alltid varit. Yrkesbanan inleddes istället med en säljkarriär inom af­färssystemsbranschen. På fyra år gick han från extrasäljare, via gruppchef till försälj­ningschef.
- Ja, det är en riktigt intressant kar­riär. Utan utbildning kring varken data eller ekonomi lyckades försäljningen ändå förvå­nansvärt bra, kommenterar Magnus

Han stannade ett par år till inom affärsvärl­den men resandet och tiden iväg från den då tillökade familjen fick honom att byta bana. Eftersom han under ett par års tid ut­bildat sig till idrottspedagog sökte han sig till idrotten och fick, passande nog, erbju­dandet att arbeta som konsulent i Väster­götlands Orienteringsförbund.

Men även om orienteringen spelar en cen­tral roll i Magnus liv så är det långt ifrån allt. Familjen bestående av frun Jenny och döttrarna Dea och Tuva, 9 och 8 år gamla, finns alltid i första rummet och tillsammans förgyller de ofta vardagslivet med diverse upptåg. Allra bäst mår familjen när de styr kosan till stugan i Funäsdalen, där Jenny fak­tiskt är uppväxt. En vecka på vintern fylld av skidåkning, både utförs och slättförs, och två veckor på sommaren med vandring, klättring, paddling, fiske, brukar det bli. Det är aktiva dagar men Magnus har på senare år funnit ro i torrflugefisket som han menar är riktigt bra i trakterna kring Funäsdalen.

Magnus gillar att träna, framförallt oriente­ring, men också andra uthållighetsidrotter som löpning, cykling och skidåkning. Han gil­lar också att anta utmaningar och det resulte­rade i att han 2012 sprang AXA Fjällmaraton. 43 km fjällöpning över tre fjäll. En bedrift han tänkt sig göra om även 2013.
2013 kommer även bjuda Magnus på ännu fler utmaningar. Han har blivit antagen som en av fem utmanare i RunnersWorld och Fun­beats satsning ”Minutmaning”. Det innebär att han kommer att coachas inför samtliga lopp i en Svensk klassiker.
- För mig är det är svårt att säga nej när spännande och roliga utmaningar dyker upp. För mig kommer det dock vara Halvklas­sikern som gäller. Det passar emellertid yp­perligt eftersom jag har varit skadad sedan i november och inte kunnat springa ett enda steg utan att få ont. Men det kommer gå fint. Det är jag säker på, avslutar Magnus och sik­tar in sig på starten i HalvVasan nu på tis­dag."

onsdag 20 februari 2013

Alltid ett "men"

Hektiskt. Så kan man sammanfatta nuläget. Ibland är det väl så i livet, allt tycks hända på en gång. Det är mycket på jobbet och har så varit den senaste månaden. Lyckades ändå klämma in en vecka i Funäs under vecka 7 och var där helt bortkopplad från jobb, blogg, internet. Ägnade mig åt familjen, skidåkning och en god bok. En härlig vecka, men... det måste väl alltid komma ett sådant. Ett men. Veckan avslutades med brutal pulkaåkning av den yngsta dottern, som lyckades krascha in i kusinen så illa att hon bröt överarmen. Så istället för att köra hemöver i lördags åkte familjen 23 mil norröver till Östersund för en operation. Väl där visade det sig att de hade för många akutfall på akuten så vi fick, efter en natt sömn, åka söderöver mot Skövde istället. Vi passade på att sova hemma en natt och sedan till KSS i förrgår morse, där vi blev kvar hela dagen. Till slut blev vi emellertid hemsickade, utan operation och utan gips (!). Det som i Funäsdalen och Östersund ansågs vara ett benbrott som krävde operation tyckte läkarna i Skövde att de skulle pröva att läka benet med en mitella istället. Hmmm... möjligt att det kommer gå hur bra som helst, men som förälder blir man ju lite fundersam över hur vårdmetoderna kan skilja så mycket. Från ytterligheter.
Dottern få i vilket fall inte åka till skolan den här veckan så det blir att VAB:a från och med idag.

I allt detta med jobb och armbrott ska jag ju träna också... 6 dagar kvar till HalvVasan och det känns verkligen som att det närmar sig. Under vecka i Funäs blev det ett par bra pass och det känns gott. Ska verkligen försöka få till något/några skidpass i den här vecka också, även om det känns trassligt. Igår kom jag emellertid iväg på MER-träningen, vilken jag också fick hålla i för första gången sen i november, eller nått. Det var riktigt kul och vi körde ett bra varierat och ganska tufft pass. Men... det måste väl alltid komma ett sådant. Ett men. Min höft ville inte vara med hela tiden. Hälen klarade sig fint men höften sa stopp efter ca 45 min. Kunde i a f coacha deltagarna genom hela passet men fick för egen del köra mina rehabövningar istället.

Igår gick bilen sönder också, något med styrleden, höger fram. Funderar på om det är i sympati för min höger höft som forden försöker stötta mig. I vilket fall uppskattas det föga.

Sådär. En liten update över det något kaosartade nuläget. Men... det måste väl alltid komma ett sådant. Ett men. Det lättar snart. Det är jag säker på!

måndag 4 februari 2013

Nya lagg och nytt vallateam

Jo, det var dags och när tillfället uppenbarade sig så slog jag till. Jag har länge funderat på om det inte var läge att köpa mig ett par nya skidor. Det är ju dyrt att hyra och det är ju bra att ha möjlighet att åka lite med ungarna även i backarna här hemma.

...ja, det är riktigt, det är utförs vi pratar. När det gäller längd får de gamla kniesell laggen får allt lov att hålla ett tag till och vore det inte näst intill en skymf att inte låta dem vara med på halvvasan nu när de pinats med mig under så många år. Det är så det får bli, Kniesell, röda och fina. Rossignol pjäxor, i det närmaste chock-gula. Snyggt är det inte, inte bra heller, men det duger. Det får duga. Har ju rätt nya stavar i alla fall och vad jag har hört är det ju ändå mest stakning som gäller i det där loppet :-).

Nya salomonskidor!
...och apropå glid (lysande övergång, red. not.) så börjar vallateamet bli klart nu. Det finns ju inte med på kartan att jag skulle kunna lita på min egen vallning när det väl är dags för loppet. Dessutom är det ju bra att ha någon annan att skylla på om skidorna är kass. Så jag har alltså satt i hop ett vallateam. Teamchef är M. Södervall, känd från bland annat, och sedan som hantlangare och fiolspelare har jag utsett mig själv. Planen är att införskaffa sån där supersnabb glidvalla och få fast på laggen och sedan även fixa fästvallan här nere i Skara före avfärd. Jag känner mig helt trygg och mycket nöjd med det nya teamet och med en bra dag tror jag nog att Brinkens rekord ligger pyrt till. (Annars är det väl risk att jag sparkar vallateamet...)

När det gäller de nya laggen så beräknas premiäråket ske på söndag, alternativt i början av nästa vecka. Sportlov i Funäsdalen väntar. Hääärligt!

När det gäller träning, rehab och min utmaning så skrev jag ett annat blogginlägg på min utmaning. Se här!

lördag 2 februari 2013

Bäst och längst

Sitter på hotellrummet efter en grymt lång arbetsdag. Eller, sitter och sitter, halvligger i sängen med datorn på magen. Och arbetsdag... ja, jag vet inte vad jag ska säga, det är arbete men oj vad trevligt. Klockan är strax efter 22 och jag har precis kommit tillbaka till rummet som jag lämnade strax före 8 i morse. Idag har vi genomfört den första dagen av Västergötlands Orienteringsförbunds utbildningshelg. Över 200 orienterare har utbildats på olika kurser under förmiddag och eftermiddag och kvällen avslutades med en superinspirerande föreläsning av Annika Billstam och Thierry Gueorgiou, två av världens absolut bästa orienterare. Jag vet inte hur jag ska beskriva dagen mer än fullspäckad, riktigt fullspäckad, med en gigantisk guldkant på slutet. Vissa dagar på jobbet är inte riktigt andra lik. Det här är en sån. Det är grymt mycket att stå i och det är en riktigt lång dag, men det är också en av de allra bästa. Det är otroligt inspirerande och roligt att så många vill komma och vara med och utbilda sig, lära sig och i slutändan utveckla sig och vår idrott, orientering. Det är det bästa.
...och imorgon bär det av igen. En ny dag med utbildningar och ca 160 deltagare. Hoppas den blir lika bra!

Plitar ner ett par rader om träningen också. Den blir lidande. Med en klocka som ringer 06.45 och som visar 22 när man anser sig ledig igen, är inte så tillåtande när det gäller träning. Igår stod det 10 km testlopp i träningsplaneringen, men när jag var tvungen att åka till Borås och utbildningshelgen redan kl 12 så gick det inte in i programmet. Körde dock ett kvällspass på hotellgymmet, så det i alla fall skulle bli något vettigt. Idag är det emellertid helkört, men imorgon försöker jag igen... och det där testloppet, det spar jag till tisdag, tänkte byta det mot den alternativa träningen den dagen.