Halvfull i träningssinnet, eller?

Det är idag 123 dagar kvar till AXA. 123 dagar. Är glaset halvfullt eller halvtomt? Jag vet faktiskt inte. Vissa dagar är det helt klart halvfullt. Planer om min comeback i löparskorna smids och träningsläger och andra roliga träningsäventyr förbereds. Det finns fortfarande en gnutta hopp kvar om att det ska kunna gå att träna gubben i form för att springa 43 km fjällmaraton den 10 augusti. Om 123 dagar.
Andra dagar känns glaset definitivt halvtomt. Man vill bara kräkas på all skit som inte fungerar. Framförallt på höften. Just nu funderar jag över om jag skulle göra en frest. Ett riktigt test för att se om höften kan hålla. Tankarna går åt att lägga in två löppass per vecka, ett snabbt och ett långsamt, för att se hur höften reagerar på, säg, 3-4 veckor. Sannolikt är det en ganska dålig idé, men vad ska jag hitta på annars? Det är ju springa jag ska klara av, då är det väl det jag ska öva...

Senaste tiden har det varit, minst sagt, dåligt med träning överlag. Jag har till och med haft svårt att sköta mina rehabpass. Förmodligen beror det på att jag börjar misströsta kring om de ger önskad effekt. Rehaben har pågått i fyra månader och det borde ha gjort någon (större) skillnad.

Imorgon ska jag testa det här med att cykla. På riktigt. Jag ska till Activus i Göteborg på cykeltestning. Det är genom mitt deltagande i Minutmaning.se som jag får möjlighet att göra testerna. Vet inte riktigt vad som väntar men det blir säkert bra, nyttigt och jobbigt. Kanske kan det ge en gnista som sätter fyr på cykelintresset i den här löparsjälen. Spännande i vilket fall! Ska bli kul!
Till min nästkommande utmaning, HalvVättern, är det 61 dagar kvar. Två månader, ganska precis, 9 juni är det dags att trampa 15 mil. Så, om det skiter sig rejält med löpningen, kommer jag få goda chanser att ändå trötta ut mig på cykelsadeln framöver.