torsdag 11 april 2013

Domen i Aktivitus-målet har fallit


Domen har fallit. Lika hårt som förväntat. Jag är en motionär. Inget annat. Någon riktig cyklist är jag heller inte. Dessutom verkar pannbenet flagnat något även om sluttampen på testningen visade annat.
Det var igår morse jag styrde, den sedan förra helgen nytvättade men nu mer åter nedlortade, Mondeon mot Göteborg och Aktivitus testcenter. Genom min medverkan i minutmaning.se blev jag erbjuden att låta testa min kondition och cykelförmåga, vilket naturligtvis var svårt att avstå.

Väl instegandes på kliniken träffade jag Patrik som skulle göra testningen. Han berättade att tre test skulle klaras av. Först ett mjölksyratest, sedan ett max test gällande syreupptagningsförmåga och till sist ett spurttest. Spännande. Jag har ju gjort sådana här tester innan och vet att de är svinjobbiga och att man behöver ladda med sitt tjockaste och mest stabila pannben för att det ska funka. Tyckte att jag hade peppat mig själv väl inför vad som komma skulle och försökte peppa mig ytterligare när testningen drog igång.
Efter att Patrik joxat lite med cykelinställningarna trampade jag igång. Först uppvärmning sedan stegvis ökande belastning och provtagning i fingret. Jag trampade på. 3 minuter, stick i fingret, 3 minuter till, nytt stick i fingret. Efter 15 min var det klart, då hade mjölksyran stigit rejält.

Efter lite lågintensivt trampande påbörjades nästa test. 5-8 minuters trampande, med kadens 100, ökande belastning. Andningsmask på, och sedan... trampa. Trampa. Trampa. Trampa. Till en början går det ju fint, naturligtvis. Sedan börjar det ta emot. Emot allt mer. Trötta muskler skriker "Stopp, stopp, stanna". Hjärnan skriker "Jag ger mig aldrig", "jag ger mig aldrig!", "ALDRIG"... jo, nu... Jag gav upp. Jävla pannben. Visserligen var jag riktigt, riktigt stum och trött men, aldrig... jag tycker nog att jag sålde mig lite billigt. I efterhand visade kurvan att jag hade fortsatt ökad kapacitet så vad den skulle sluta på fick jag inte veta. Nu kommer en svordom till. Jäkla vekling... Men, Patrik förklarade att det ofta är så när man inte är van vid att cykla. Benen tar slut före peaken. Jag var helt enkelt för dålig på att cykla. Vilken tröst va!
Men det var ju inte slut med det. Ett test kvar och så här i efterhand har jag förstått att vi sparat det bästa till sist. Jag fick byta cykel och börja trampa på en annat. Noterade en mjukare sadel vilket var skönt för rumpan. Det här testet skulle bara vara i 30 sekunder och gick ut på att jag skulle trampa så fort jag kunde hela tiden. 30 sekunder, liksom... hur svårt kan det vara? En intervall, typ. I vilket fall taggade jag till inför uppgiften och lyckades peta upp kadensen i 165, vilket jag kände mig mycket nöjd med. Om det är snabbt eller inte, har jag ingen aning om, men för min del var det så fort jag kunde. Genomförandet av testet går till som följer. Jag trampar så fort jag kan och när jag har nått över 160 läggs vikter/motstånd på. Uppgiften är då att bibehålla takten så bra det bara går under ynka/oändliga 30 sekunder.

Easypeasie...Not. Det går väldigt bra första 10 sekunderna, sedan tar det explosiva muskelglykogenet slut (de som kan mer om fyslära kan förklara det bättre). I vilket fall så tar det inte många sekunder efter det innan musklerna är sprängfyllda med mjölksyra. Patrik skriker "15 kvar". Skojar han? Varje sekund känns som en evighet. "10 kvar". Vad faan. Takten bedarrar, känns som om jag knappt får runt tramporna. "5", ropar Patrik "Kämpa nu". Jag gör mitt yttersta för att få runt eländet. Ställer mig upp och hittar lite kraft. "2". Två kvar, jag kommer överleva. Tar i de sista tunga varven och testet är över. Klickar ur skorna och drösar ner på golvet. Kippar efter andan. Pulsen rusar fortfarande. Det var riktigt jobbigt. Riktigt, riktigt jobbigt. EN  tuff intervall...

Jag känner mig både lite nöjd för att jag verkligen tog i allt jag hade, men samtidigt lite mesig som pustar ut liggandes på golvet efter en (1) intervall. Nog väl tuff intervall och med ett par tuffa tester dessförinnan men ändå. Återfår andningen och ställer mig upp. Känner mig lite yr och lite illa mående. Patrik frågar hur det känns, men jag säger att det är ok. Tar mig ut i omklädningsrummet, Patrik gav mig 15 minuter att duscha och byta om på för att sedan komma tillbaka för en genomgång av siffrorna. Väl i omklädningsrummet blir jag sittande på bänken, illamåendet tilltar och jag lägger mig på golvet med benen på bänken. De 10 första minuterna av de 15 jag fick ägnar jag åt just detta. När jag ligger där fascineras jag av förmågan att ta ut sig. Jag tänker också att jag inte ska göra det här mer. Varför ska jag, en vanlig motionär, ta i så där mycket. Annat var det när man satsade på idrotten, då var det liksom befogat, men nu...? Ja, varför?
Efter en stund kommer livet tillbaka, inte kraften, men sinnet. Jag kravlar upp på bänken, duschar och byter om och återvänder sedan till Patrik. Någon minut sen.
"Hur känns det" frågar han. Jag erkänner att det faktiskt tog lite. Inte att jag låg utslagen på golvet, men att det var tufft.

Sedan går vi igenom testresultaten. Wooohoooo! eller?
Nu följer lite fakta...


Resultat
VO2MAX: 45,0 ml/kg/min (God)
3,51 l/min

Testvärdet för MaxVO2 blev 45, så det är alltså mitt maxvärde (på cykel - taskig teknik och - mental vekhet), Talet placerar mig i alla fall över medel och i zonen för god. Senast jag testade tror jag att värdet pekade på 48-49, vilket gör det här till en klar försämring.


Pulströsklar
Maximal puls på VO2Maxtest: 182 bpm
Anaerobisk tröskel: 161 bpm (2,69w/kg, 210W)
Aerobisk tröskel: 141 bpm (FatMax)
Nedre gräns för aerobisk zon: 125 bpm
Lite lägre värden även här faktiskt, tror att jag fick fram att min aerobiska tröskel vid löpning ligger på, korrigerar till låg på, 145, senast jag räknade på det. Dock lite impad över maxpulsen. 182!

Spurttestet...
Ja när det gäller det där så berättade jag för Patrik att jag överhuvudtaget inte har för avsikt att någonsin spurta på en cykel. Dock tyckte han att mina ingångsvärden var hyffsat motionärsmässiga och i nivå med andra han testar, men däremot hade jag ett powerdrop på 62% under de 30 sekunderna testet pågick. "Högt", sa Patrik, vilket dessvärre inte var bra i sammanhanget. Under 50% klarar sig tydligen de flesta som cyklat lite innan. "Nybörjare", sa jag... :-)
Jag hade en power peak på 964 w, motsvarande 12,3 w/kg, vilket inföll 2,2 sekunder in i testet, därefter ett hyffsat konstant powerdrop...until the bitter end. Men när det gick som långsammast på slutet och det kändes som att tramporna inte gick runt snurrade det ändå över 70. Inte illa :-).

Nu väntas ett träningsprogram för cykling inom en par veckor och sedan 6-7 veckors cykelfokus. Jag har fått låna en racer och jag håller på att få i ordning på MTB:n igen.
...och visst, det hade varit kul att göra om testet om drygt två månader, för att se om cyklandet gett resultat.

Det jag kan sammanfatta Göteborgstrippen med är att:
Jag är motionär, alla tankar på något annat är befängt.
Jag är orienterare/löpare, alla tankar på något annat är befängt.
Jag är i sämre kondition än på länge, alla tankar på något annat är...ständigt återkommande

Men, man är väl inte sämre än att man kan ändra sig... Nu SKA det vara cykel som gäller. Cykel och cykel och cy... lite tjuvpass med löpning i skog (!), fortsatt rehab, kompletterat med ett eller annat pass, plaskandes i bassängen. He, he, he... mig lurar jag inte så lätt!
Skomakare, bliv vid din läst!



6 kommentarer:

  1. Anders Ståhl11 april 2013 22:40

    Verkar riktigt kul det där. När du skriver att du hamnat över medel. Vad utgår man från då? Åldersklass eller ett snitt för alla mellan 20 --99 år?
    Jag fyllde i alla uppgifter för en personlig träningsplan på www.asics.se.
    Då fick jag reda på att en sån gammal gubbe som jag möjligtvis, om jag valde intensivträning, kunde springa 5 min långsammare på midnattsloppet än vad jag faktiskt gjorde förra året;). Är lite tveksam till att träna upp mig i tid.

    SvaraRadera
  2. lite tjuvpass med löpning i skog!! Du får en sträcka i 10-mila laget om du vill.
    /MAD

    SvaraRadera
  3. Bra jobbat Magnus! Låter precis som det testet jag gjorde frånsett spurttestet och att jag gjorde det på löpband.

    SvaraRadera
  4. Vad kostar ett sånt test? Hade varit kul att testa.
    /Fredrik B

    SvaraRadera
  5. Anders, det där har jag faktiskt inte 100 koll på, men jag tror att det är någon sort åldersskala i det där. Så brukar det i alla fall vara.
    10-MILA är nog dessvärre kört MAD :-(
    Rasmus, Du petade väl dig upp en bit över 50 antar jag...
    Freddan, jag vet inte riktigt, jag fick ju mitt, på hemsidan har de ett "cykelpaket för 2990:-", men det går säkert att skala ner och bara göra mjölksyratest och VOmax test om man vill, då vet jag inte vad priset blir. http://www.aktivitus.se/

    SvaraRadera
  6. Jag tycker du fick bra värden! 900 W är mycket bra om man inte är en van cyklist.

    SvaraRadera