En snigel på höften

Jag misstänker att jag har fått en snigel på höften. Ni minns väl reklamen som Radiotjänst gjorde för att få fler att betala sin TV-licens. De som inte gjorde det fick något så otäckt som en snigel på ögat. Det är i alla fall så jag minns det.

Nu är frågan. Är det så att de som missköter sitt träningsupplägg över tid kan straffas med en snigel på höften? En elak ondsint snigel som sätter sig där och värker. Värker och vägrar att flytta på sig... Kan det vara så?

Jag ska inte påstå att jag har det dåligt just nu. Det mesta är egentligen väldigt bra. Det är bara den där höften som inte riktigt vill lira i samma lag som övriga jag. Vilket gör mig...hmmm...deppig.

Det är som om jag drabbas av träningsdepression när jag inte kan springa. Egentligen är det inget fel på motivationen, jag vill gärna träna, gärna fullt ut, gärna hårt, gärna länge, gärna allt. Men när jag sitter på testcykeln på badhusgymmet, eller kör styrka/rehab, blir jag inte glad, jag blir deppig. Jag vill ju inte vara där, jag vill inte vara hänvisad till viss typ av aktivitet. Vara begränsad. Jag vill vara frisk, hel och fri! Jag vill vara fri att springa/simma/cykla/"gymma" eller göra vad som faller mig in. Det är begränsningen i sig som stör.

Paniken och deppandet hänger sannolikt ihop med att orienteringssäsongen börjar i och med helgen. Mina förhoppningar om att delta är lika med noll. I princip har jag redan gett upp hela vårsäsongen. Det känns hopplöst tungt och tråkigt. I de mörkaste av stunder har jag även redan slopat AXA i augusti. Träningsdepression var ordet.

Men allt är ju inte svart. Jag rör på mig. Jag kör min rehab. Kanske inte i den omfattning som vore önskvärt, men jag har inte helt fastnat i soffan i alla fall.

Jag har också, någonstans, en tanke om framtiden för Minutmaning. Nästa race är Halvvättern och för detta behöver jag cykla en hel del. Det är ju inte riktigt min gren, om man så säger... Men jag har gjort en del förberedelser. Jag har lagat min cykel så att den nu är far-klar (kul om man vet vad FaR är...). Jag har också skaffat nya cykelskor eftersom de gamla faller isär, och dessutom skaffat nya cykelbrallor. De gamla cykelbrallorna var dåligt vadderade, de nya har rikligt med fluff. Min äldsta dotter konstaterade att byxorna hade inbyggd sadel...:-).

Och som om inte det vore nog. Genom minutmaning har jag också fått möjlighet att åka ner till Göteborg för att göra en del tester på cykel och få ett nytt träningsprogram. 10 april är inbokat, två månader före Vättern.

Så i all depp kring avsaknaden av orientering och löpträning så finns det i alla fall ljusglimtar kring den alternativa träningen, och som jag sa, allt annat är upp! Det är bara den där slemmiga snigel-jäveln...