Träningsprestationsångest

... sådär ja. Slog till med mitt längsta rubrikord någonsin :-). Nice.
Prestationsångest är ett välbekant fenomen. Jag har inte haft något större problem med att hantera tävlingssituationer. Oftast känner jag mig bara taggad och inspirerad. Men däremot kan jag ha lite träningsångest. Lite ångest över att varje pass måste vara bra, genomtänkt, förberett och väl genomfört. Jag kan känna att det är lite meningslöst/omotiverat att träna om jag inte har något må eller någon inriktning på träningspasset. Har alltså lite svårt att bara "springa en sväng". Ändå blir det sådana pass ibland, men det medför också ångest, känslan av att det passet varken gjorde till eller från i det stora hela.
Problem uppstår också med att alla pass ska genomföras optimalt. Det blir ju egentligen rätt sällan så och det händer att pass inte blir av för att jag inte tror att jag orkar genomföra dem bra. Det är inte bra...
En annan hetsare är ju gps-klockan. Jag har den inställd på autolap för varje kilometer, vilket innebär att den ger mig aktuell fart hela tiden. Den hetsen är ibland sporrande men ibland kan den innebära förtret. Som när det går för långsamt t ex. Det händer mer än ibland att jag springer fortare än vad som är tanken med följden att passet förkortas.
Vet inte hur vanligt det är med träningsprestationsångest vs tävlingsprestationsångest, vore intressant att veta :-). Någon som känner igen sig?
___________________________

Hemma är det omålning av huset på gång. Vi var ett par timmar på färgbutiken och valde omsorgsfullt ut... mintgrönt! Vilket visade sig först när skiten kom på väggen. Har således varit där idag igen och nu ser det gråare ut. Kommer nog bli bra till slut.
Det finaste med kråksången är nog ändå att målningen av huset genomförs när vi är på semester! Great!

Ska iväg till rörkrökarna i afton också för att få klart över renoveringen av det större badrummet i huset. Vi tar oss sakta men säkert framåt, med ett (eller flera...) projekt i taget. Perfekt!