Trailrunning Marbella

Familjesemester i Marbella och vi har inkvarterat oss i fru Sundmarks gästvänliga kusin Maries hus. Ett stort hus, egen pool och vi kan även glida runt i en cab, som så påpassligt finns parkerad i garaget.  Ser ut som som det kan bli två härliga veckor här.
Till väsentligheterna.
(Bilder kommer senare...)
Imorse ställde vi uret på 0730. Siktet var inställt på "Januar" eller nått i den stilen. En bergstopp strax utanför Marbella. Det är klokt att springa ganska tidigt med tanke på värmen.
Snabb påklädning och nästan lika snabb frukost och därefter rullade bilen ut från garaget och mot motorvägen. Några kilometer senare svängde vi av mot Oijen och den mindre vägen började slingra sig upp längs med bergssidorna. Det är en storslagen natur här. Branta sluttningar, höga berg och djupa dalar. Vi passerar Oijen, en fantastisk vacker vit liten by som klamrat sig fast på en bergssida. Strax därefter svänger vi av på en än mindre väg som slingrar sig än mer och som tar oss in i naturreservatet där dagens pass ska avlöpas. Vägen är riktigt smal och jag hinner tänka "bara vi inte möter en lastbil eller nått, så ska det här säkert gå bra" då plötsligt en sopbil svänger fram ur nästa mötande kurva. Jag svänger åt sidan och stannar medan den får klämma sig förbi. Det funkar. Vägen tar oss fem kilometer upp i reservatet och slutar vid en parkeringsplats, och det är där vårt pass börjar. Efter några korta förberedelser, av med glasögonen, på med vätskebältet, och vänta in min medlöperskas nödgade toastopp så trampar vi på. Första kilometern går på en ganska bred grusväg, först genom storskog och sedan genom en olivodling. Det är ganska flack och behaglig löpning, om än mest uppför. Vi ser toppen som vi ska nå upp till och ju närmare vi kommer desto brantare tre sig bergssidan. Vi kan se stigen som sicksackar sig upp till toppen. Ser verkligen utmanande och spännande ut. Vi  lämnar grusvägen och åtnjuter en vältrampad stig istället. Det börjar luta på betänkligt och ju brantare det blir desto knöggligare blir underlaget. Min medlöperska väljer allt som oftast att gå medan jag försöker springa där det går. Vi tar många korta pauser på vägen upp. Njuter av utsikter, dricker lite, tar några bilder. Efter en knapp timme har vi nått hela vägen upp. Vädret är med oss löpare den här dagen. En molnfront håller solen och värmen i schakt och en lätt vind ger oss bra svalka. På toppen är utsikten bedårande. Inåt landet ser vi massvis med berg, toppar, grymma dalar och mycket varierande växtlighet. Åt motsatt håll breder det stora blå Medelhavet ut sig och vi kan också beskåda hela Marbella. På toppen finns ett rejält monument också. Det är ett svart järnkors och bredvid sitter en sten-Madonna in burad innanför ett stålgaller. Vi tar lite ståtliga bilder och samlar ihop våra saker för att fortsätta neråt på andra sidan toppen. Vi får leta lite innan vi finner stigen ner. Det är lika brant ner här som där vi kom upp. Försiktigt trippar vi neråt. Ett steg i taget, en serpentin åt gången. Efter en stund flackar det ut och vi kan börja springa mer avslappnat igen. Terrängen övergår till mer storskog igen efter att i området kringtoppen varit mest berg, grus och buskar. Stigen är växelvis stenig, sandig och vältrampad jord. Vi springer ner i en stor dalgång mellan det berg vi bestigit och det bredvid. Längre ner övergår stigen mer och mer till en skogsbilväg av vältrampad jord. Skogen består av höga tallar. Till slut når vi ner till olivodlingen igen och stigen tar oss upp några höjdmeter mellan olivträden, innan vi når fram til grusvägen igen. Den sista kilometern är samma som den första och vi når parkeringen igen efter knappt en och en halv timmes fantastisk löparupplevelse. Jag är ju lite sålt på boken born to run och kan inte låta bli att låta tankarna vandra iväg till Kopparkanjonen. Kanske är dagens löppass det närmaste den löpningen och den upplevelsen jag nånsin kommer. I vilket fall är jag helnöjd när jag styr bilen nerför de slingriga bergväggarna och slutligen landar i den svalkande poolen där ungarna just fått luft i den nyinköpta badleksaken. Klockan är bara strax efter 11 och vi har hela resten av dagen framför oss.