Trots att läget inte är det allra bästa inför första delen i Min Utmaning, HalvVasan, försöker jag träna som det går. Jag har emellertid lite dålig disciplin. Har jag bestämt mig för att köra ett riktigt lugnt pass så kommer jag ändå att ryckas med bland alla de skidåkarna på konstsnöspåret i Skövde och köra mycket fortare än som var tänkt. Så vad göra? Jo, jag släpade med mig farsan och ställde honom framför mig i spåret! Perfekt! Farsan har åkt sin beskärda del av mil skidor i sina dar och har bl a nio Vasalopp på sitt samvete. Tidigare år så har det varit ganska jämnt oss emellan förutom då han tränat extra för Vasan, då har jag haft problem att hänga med. Men i år har det varit omvända roller, inte så att jag åker något snabbare direkt men han har blivit långsammare, och när inte Vasaloppet hägrar för honom i mars så har skidtillfällena i år blivit betydligt färre än vanligt.
Men perfekt alltså, för mig. Som farthållare hade jag med mig en bromskloss. Lysande!
Vi körde på i för mig alldeles lagom fart, långsammare än igår, men ändå inte lusigt. Försökte träna extra mycket stakning och då var det så förträffligt att förutom konstsnöspåret hade de spårat upp en slinga på Hållsdammen. Den mätte säkert en dryg kilometer och var perfekt för ytterligare stakning.
Efter två var vek bromsklossen ner sig och jag fick köra sista varvet själv. Vad hände? Jo, naturligtvis tryckte jag på lite mer, tog i lite extra i uppförsbackarna... tröttade ut mig helt enkelt. Som tur var dök han upp igen, min far, min bromskloss. Med ca 2 kilometer kvar klev han åter i spåret framför mig och avslutningen blev således en fröjd.
Totalt 15 km på 1:15, eller nått.
Imorgon är det vilodag beställd, men lite rehab blir det säkert...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar