En del människor är naturligt smala andra inte. Jag är mer inte. Hade kroppen och hjärnan själv fått bestämma hade jag nog lätt pressat ner vågen i golvet med ytterligare ett tjugotal pannor. Den främsta anledningen till att så inte är fallet är att jag tränar en del och på senare tid funderat en del på vad jag äter. Men det går, liksom nästan allt annat, i perioder. Den här hösten som passerat har som bekant inneburit stor avsaknad av större mängd träning och detta i kombination med en period av sämre mat har inte gjort kroppen glad... Tung, skadad och otränad... inte det bästa läget men jag kan ju se till att äta bra.
Vintern 2010/2011 körde jag hårt med rätt mat, och för den delen hyffsat bra med träning också, och då lyckades jag loosa 10 feta kg och det lockar mig att göra en liknande "räd" igen. Då, 2010, fick jag nys om en kosthållning som kallades ISO och det passade mig perfekt. Det handlade inte om att utesluta en massa saker eller för den delen räkna kalorier och väga mat utan handlade istället om fördelningen av vad man äter och rätt mycket sunt förnuft. Med ISO ska enegiintaget fördelas lika mellan kolhydater, fett och proteiner. För en vanlig Svensson (läs:Sundmark) innebär det i stort att minska intaget kolhydrater till förmån för proteiner. Sedan är det vettigt att äta så oprocessad mat som möjligt och de kolhydrater man väljer får gärna vara av den långsamma sorten.
Liksom många andra varianter av "vad som är bäst att äta"- metoder, finns det en massa mer "regler" att förhålla sig till, men sånt där ligger inte riktigt för mig. Det måste ju vara enkelt och smidigt.
Läsa mer om ISO??? www.isodieten.se
SÅ... nu är jag på det igen. En av mina tre nyårsambitioner (undviker ju löften...) är att nå matchvikt igen och med ovanstående modifierade Magnusmetod kommer det gå finfint.Och, faktiskt, jag ser det inte som någon uppoffring alls. Tycker faktiskt det är rätt kul, i alla fall så länge det går att hålla sig motiverad. Siktet är inställt på 100 dagar och om vi räknar in idag återstår nu 97.
Med den första punkten, att bli hel igen, under bearbetning och nu en ISO-plan sjösatt, återstår av mina nyårsambitioner således att kunna hålla uppe träningsmängden framöver, trots skadeläget. Funderar på att skaffa mig ett kort på simhallen/gym i Skara för ändamålet. I så fall är det ju "bara" själva genomförandet som återstår... AXA - here I come!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar