Dags för Oringen nr 24

Snart, om inte mer än 10 dagar, är det dags igen. Dags igen för årets största orienteringsäventyr Oringen. Det är som alltid roligt att få komma iväg och vara med när det händer och nästan också som alltid så är det lite med glädje och ångest. För lika roligt som det är att vara med, lika jobbgt är det också. Men man vill ju absolut inte missa äventyret så det är bara att bita ihop och njuta.
Nedan följer, i korta drag, en lång story om mina oringen hittills.

I min gamla Obloglogg hade jag ett inlägg om Oringen inför Oringen i Sälen 2008 som faktiskt var mitt 20:e Oringen. Sedan dess har jag deltagit i ytterligare tre och med årets Oringen om ett par veckor kommer jag ha deltagit i 24:a stycken. Inte så pjåkigt med "bara" 37 år på nacken.

Nedan kommer storyn...
Premiären skedde på Oringen i Småland 1983, då som 8 åring. Mina föräldrar hävdar med bestämdhet att tanken var att jag skulle varit med redan i Luleå men då angivelserna på den tiden var med text och inte symboler och jag inte hade lärt mig läsa så fick jag inte vara med. Så här i efterhand låter det som en konstruktion och svepskäl för att inte låta den ivriga lillpojken vara med. Fattar inte att jag köpte argumentet.

Nåväl efter Småland var det Blekinge -84 och Falun -85. Falun var sista året i H10 och minns att jag lyckades bli 8:a till slut och vann en freestyle, en röd. Pontus Funke vann, vad han fick i pris minns jag inte, men jag minns att samma Funke vann även Östgöta tredagars tidigare samma sommar och jag tror jag slutade 8:a även då, eller möjligen 6:a.

I Borås 86 var jag inte med men sprang igen i Norrköping -87. Hoppade över Sundsvall och sprang igen i Östersund -89. Att det blev vartannat år tror jag beror på att pappa är polis(!). Vartannat år hade han tidig semester och då åkte vi inte på O-ringen.

90 i Göteborg var jag med igen men då bodde jag ihop med kompisar (Andreas Ph och Peter Lövgren) eftersom resten av familjen inte var med. Farsan var på FN-uppdrag på Cypern. Det var emellertid i Göteborg det hände, med en resultatrad liknande 2,3,6,2,3 stod jag som slutsegrare i den prestigefyllda klassen H16B. Minns att Martin Pettersson Falköping vann den riktiga H16 klassen.

Efter 90 var jag med 5 år på raken, Arboga, Södertälje, Halland, Övik och Skåne. I Skåne sprang jag Elitklass för första och förmodligen sista gången. Placerade mig rätt långt bak. Det mest spännande var att jag sista dagen kom upp som felstämplad och fick ta mig till seketeriatet och tjata till mig ett resultat. Det året var Regnly (EMIT) stämpelsystem och jag saknade tydligen registrering från sista kontrollen (på sista etappen, alltså tävlingens sista kontroll). I seketeriatet kollade jag och ett par arrangörer på kontrollappen och till slut kunde vi gemensamt "besluta" att det fanns en liten obetydlig markering och jag kunde godkännas. Så var den 57:e plac (eller nått) bärgad.

-96 i Karlstad var jag inte med men Umeå -97 kunde jag inte motstå. I Umeå var första gången, vad jag minns, som det satsades stort på prologen för elitarna. Närmare 10 000 satt på läktarna på fotbollsarenan när den inledande tävlingen avgjordes. Rätt häftigt faktiskt.
I Gävle 98 bodde jag i tält och 99 i Borlänge var första gången jag bröt ett Oringen. Trodde väl att H21L fortfarande var en gångbar klass men efter ett par tre dagar i skogen var inte benen men på noterna längre. Vaderna smärtade hela tiden utom när jag sprang uppför. Fjärde dagen tog jag mig knappt till start och bröt således. I efterhand så skyller jag det vadonda mest på mina flippflopp sandaler som jag kasade runt i efter tävlingarna.

00 och 01, Hallsberg och Mästa stod jag över men 2002 på hemmaplan i Skaraborg var det dax för comeback. H21K var klassen och veckan gick bra. På 5:e etappen kidnappades jag för svensexa, fick skrubba smutsiga skor utanför damduschen...

I Uddevalla 03 kom min andra brytning. På 5:e etappen började jag med att storbomma, sisådär en 10-12 min på ett par kontroller. Blev ikappsrungen av en större klunga (med bl a Mogge Svensson, Halmstad OK) men efter drygt halva loppet snubblade jag i en lätt utförslöpa och slog knät i en sten. Fick hoppa ner för berget till en stig och vidare mot sjukvårdskrysset, plåstrades om och fick sedan åka fyrhjuling tillbaka till TC.
Inte var det mycket bättre i Göteborg 2004. På tisdagsnatten efter två löpta etapper fick frugan förvärkar och onsdagen fick tillbringas på sjukhuset istället för i skogen. Sprang även 4:e etappen men inte 5:e.

05 i Småland klev jag upp till vanlig H21 igen för att möta mina nya klubbkompisar i min gamla klubb Gandvik. Det roligaste som hände under veckan var när jag ena etappen kom ikapp Lundaren och vi hade sällskap hela vägen till mål men väl där visade det sig att Lund inte hade stämplat vid samma nästsista som jag och var således ute ur matchen...

Mohed 06 var ett mycket fint Oringen och jag höll undan för Lund under den avslutande etappen även om han i det närmaste var ifatt mig i skogen.

07 i Mjölby var jag inte med.
2008 var det jubileum, mitt 20:e Oringen. Återigen var det många Gandvikare i H21 klassen och jag lyckades, trots vissa besvär visa att gammal är äldst. Det var en fantastisk vecka i Sälen med otroligt många orienterare och rolig orientering. Var uppe själv utan familjen och delade stuga med Lund och Conny med "mamma".

2009 var i Småland igen och den här gången var jag själv med barnen och bodde med mor och far i husvagnen. En tuff vecka i H21 och ganska otränad blev jag runt 100:e. Ungarna var ute på inskolning ett par dagar men mest lyckliga över den fantastiska barnpassningen.

I Örebro 2010 sprang jag den nya 2-dagarsklassen och bokade in familjen på hotell. Lite "lirar-Oringen" kan man säga, men två dagar fin orientering blev det i alla fall. Tror att Löwegren tog hem klassen och jag var rejält distanserad.

2011 var vi åter i Mohed och det bjöds återigen på fantastiska tävlingar. För min del var det också premiär i H35 och jag sprang dessutom kort. Innledde veckan bedrövligt med en fem minutare första dagen men sedan gick det allt bättre och jag blev runt 15:e. Sista etappen sprang jag ett av mina bästa ol-lopp någonsin. Superkul!.

Så 2012 väntar Halmstad. Jag är anmäld i H35 och med banor runt 9 km kommer det bli en tuff vecka. Familjen är inbokad i husvagn men inte på C-orten utan på "reguljär" camping. Ungarna kommer nog springa tre etapper och sola och bada med J resten av veckan.

Om ni nu orkat läsa hela inlägget och summerar antalet starter finner ni att de är 23 st, även om jag "endast" gått runt 20 ggr.
Halland kommer att bli min 24:e start. Målet för i år är att få en tuff vecka som förberedelse för AXA, men jag hoppas naturligtvis på bra felfri orientering och starka ben :-).